Slite är en tätort i Gotlands kommun i Gotlands län, belägen på Gotlands östkust drygt tre mil öster om centralorten Visby. Det bor runt 1500 personer i Slite inklusive Slite Norra. Under sommaren ökar det då ordentligt då både våra sommargotlänningar och turister tillkommer.
Tätorten Slites avgränsning 1990.
Historia
I början var Slite egentligen inte ett samhälle utan en hamnplats med en eller ett par gårdar.
Slutet av 800 talet – Spillingsskatten är världens största vikingatida silverskatt hittades i en åker vid Spillings nordväst om Slite. Den vägde ca 67 kg och bestod bland annat av ca 14 000 mynt, och 60% består av armringar varav de flesta kommer från fjärran länder och är orientaliska. Det yngsta myntet var präglat år 871, varför skatten måste ha grävts ner någon gång efter detta år. Nu kan denna skatten beskådas på Fornsalen i Visby. Den visar att det samlats stort handelskapital på platsen. Då låg havsnivån två meter högre, men kunde med sjödugliga farkoster segla in i den skyddade Bogeviken och i sundet som avskilde Slite Backe (nuvarande Lotsbacken) till en egen ö.
1000 talet – Vid platsen för nuvarande torget i Slite låg tidigare ett stort gravfält, ett 40-tal av gravarna där har undersökts och pekar på kontakter över Östersjön. Huvuddelen av fynden härrör från 1000-talet och pekar på att boplatsen här ersatt en äldre i Bogeviken. Gårdsbebyggelsen på torget bör ha haft en hamn eller landningsplats där nu Hotellparken är.
1300 talet – Första gången Slite omnämns i text var på 1300-talet. Gotland påverkades under medeltiden av maktstriderna mellan Hansan och den framväxande danska kungamakten. Danskarna ville ena hela Norden i kampen mot Hansan varför Hansan svarade med att stödja uppkomsten av ett svenskt kungarike som kunde hjälpa till att motverka de danska intressena.
Slutet av 1300 – Den avsatte svenske kungen Albrekt av Mecklenburgs anhängare – de så kallade Vitaliebröderna var närmast att betrakta som en svenskstödd sjörövarorganisation och etablerade sig 1397 vid Slite, där både Slite Backe och den s.k. Slottsbacken bär spår av äldre och otillräckligt utforskade befästningar. Redan 1398 ”befriades” Gotland av den med Hansan samarbetande Tyska Orden.
1400 talet – 1404 fördes strider kring borgen ”slottet” i Slite. Mot penningersättning förmåddes Albrekt och Tyska orden att avstå Gotland, och ön överlämnades 1408 till nordiske unionskungen Erik av Pommern. Danmark lyckades under 1400-talet bygga upp en av Europas starkaste örlogsflottor och hamnen vid Slite kunde användas som framskjuten flottbas där fartygen kunde övervintra i den nästan isfria hamnen för att på våren härska stridsberedda i Östersjön med de svenska fartygen isbundna i skärgårdarna.
1600 talet – Holländare övertog så småningom den söndrande handelsmakten från Hansan och när Sverige med holländsk hjälp 1645 erövrat Gotland blev det viktigt att överta möjligheten att använda hamnen vid Slite som framskjuten flottbas. För att skydda flottbasen bestämdes att anlägga en skans på Enholmen.
Under 1600 talet fanns planer på att göra Slite till stad, något som dock aldrig fullföljdes. I motsats till det dåtida Visby hade Slite en lättförsvarad och skyddande hamn, tillsammans med den lilla skärgård som finns utanför Slite. Generalkvartermästaren Johan Wärnschiöldh – stormaktstidens främste fästningsbyggare – besökte Slite 1650 och han upprättade ett förslag till befästningsanläggning. Här skulle man bygga en femuddig skans med bastioner i spetsarna och mellanliggande murar och vallar. Denna fick namnet Karl Gustafs skans. Arbetena på Enholmen kom igång 1657, men redan året därpå hade Sverige också erövrat Blekinge, varför alla krafter i stället koncentrerades på att anlägga Karlskrona, som hade bättre förutsättningar för ett skyddat hamnläge och dessutom det stadsbygge, som skulle kunna försörja fästningsbygget med manskap, livsmedel och underhåll.
Under kung Karl XI:s tid på 1660-talet växte planerna och man planerade att bygga ut Slite till stad och förlägga Gotlands förvaltning dit. Men av ekonomiska skäl blev det endast byggt en skans på Lotsbacken 1662–1664.
Gotland kom av i stället att hyras ut till holländska affärsintressen 1667 genom Jacob Momma, som bland annat i strid med Visbys stadsprivilegier lät anlägga en handelsstation vid nuvarande lanthamnen och ett skeppsvarv vid Länna i Slite. Verksamheten motarbetades och blev aldrig någon god affär. Momma tvingades till konkurs efter några år.
1700 tal – Under 1700-talet utvecklades Ryssland till Sveriges huvudfiende. Slite fick därigenom på nytt strategisk betydelse. Idén att göra Slite till stad aktualiserades av landshövding Sparrfeld och hans efterträdare Nils Posse. Karl XII, som just då satt instängd i Bender, var positiv till idén. I ett brev, daterat den 18 augusti 1712, skrev han till svar:
| ” | …att wid Slite äro alla lägenheter så wäl av landet som av Seglationen att anlägga en stad… Så och Wi i anseende till den nyttan som landet deraf lärer tillväxa i nåder hafwa beviljat, att en stad dersammastädes må blifva anlagd… | „ |
1723 upprättade fästningskonstruktören von Lindebladh ett förslag till stadsplan för Slite med Karlsvärds fästning som försvarsanläggning. Möjligen var planen att Slite som stad skulle erhålla namnet Karlsvärd i likhet med Karlskrona och Karlshamn. Hela planen på en stad kom dock att stanna på papperet men arbetena på Karlsvärds fästning startades och fortskred sporadiskt och blev till slut klar först 1750.
Karta uppdaterad 1753 med Karlsvärds fästning inritad. <Länk>
Vissa förstärkningsarbeten utfördes därefter men på 1770-talet upphörde de. Vid denna tid återupptogs planerna på en stad i Slite. Stadsplanen gjordes kvadratisk med ett regelbundet, rätvinkligt gatunät och ett torg i mitten av sammanlagt 27 kvarter. Även denna gång stannade planerna på pappret.
Efter Gustav III:s ryska krig 1788 insågs att ryssarna lätt skulle kunna erövra Karlsvärd, varför man beslutade riva alla fästningsverk på Enholmen och i stället satsa på befästningen av Sveaborg vid Helsingfors.
1800 tal – Under 1800-talet levde Slite som ett kalkbruk med egen utskeppningshamn. Men lättnader i de lagar som styrde all handel till städer gjorde att Slites ägare började satsa på egen handel. Möjligheter att bygga och underhålla skutor för kalkskeppningarna arrangerades i anslutning till hamnen. Varvet i Slite hamn tillkom som en bisyssla till kalkbruksverksamheten i Slite med Kronugnen, Lillugnen, Storugnen och de närbelägna ugnarna i Länna. Handeln ökade på Östersjön och flera skepp grundstötte på de gotländska kusterna. Skeppsvarvet i Slite gjorde förtjänster på att köpa upp vrak billigt och sedan sälja dem dyrt efter reparation.
I och med krimkriget 1853 insågs att Sverige måste ha möjlighet att försvara sin neutralitet mot engelska och ryska intressen. Så då blev det åter aktuellt att befästa Slite och med hast byggdes 1854–1858 Enholmens fästning. Det byggdes två kasematterade verk för uteslutande artilleriförsvar av de båda inloppen till Slite. Batterierna, som bestyckades med fyra stycken sju tums bombkanoner m/1840 och åtta stycken 24-pundiga granatkanoner vartdera.
När fästningen var färdigbyggd hade skeppsartilleriet utvecklats så mycket att fästningen i stort sett var oduglig.
Slite var och är belägen i Othems socken och ingick efter kommunreformen 1862 i Othems landskommun.
Kalk och hamnverksamheten hade mot slutet av 1800-talet hjälpt till att utveckla Slite till ett tätortsliknande samhälle, där ännu i stort sett all mark ägdes av Slites kalkpatron.
Först under slutet av 1800-talet började vad som ses som en tätort växa fram. Slite fick diligensstation, telegraf och telefon.
1900 tal – Under åren 1900 och 1902 byggdes den 33 km långa järvägen mellan Roma och Slite. Slite var huvudstation och där fanns förvaltning, verkstad och lokstation. Den 25 maj 1902 kunde Slite – Roma Jernväg, SlRJ invigas. Med detta hoppades man att Slite skulle kunna bli en hamn för sockerfabriken i Roma.
I början på 1900-talet uppfördes även ett kall- och varmbadhus i Slite vilket medförde att vissa sommargäster sökte sig hit.
År 1905 utdömdes Enholmens fästning den bedömdes ej lämplig som fästning längre och I samband med att Slite upphörde att vara krigshamn föreskrev Kunglig Majestät den 15 december 1905 att kanonerna på Enholmen skulle försäljas samt batterier och övriga byggnader uthyras.
Den verkliga utvecklingen av Slite samhälle påbörjades med bygget av cementfabriken. Det var Slite Cement & Kalk AB som startade bygget av cementfabriken 1917-1919. Det bolaget, som då hade sitt huvudkontor i Stockholm övertogs 1931 av Skånska Cement AB och fick sitt huvudkontor flyttat från Stockholm till Slite. Det var först under 1960-talet som Skånska Cement omstrukturerades så att Slite Cement & Kalk upphörde som självständigt företag och i stället kom att ingå i ett nybildat produktionsföretag med namnet Cementa.
Badstranden i Slite kom från augusti 1925 användas som mellanlandningsplats för en reguljär flyglinje mellan Danzig, Stockholm och Helsingfors när vädret var ogynnsamt i Visby. Det var italienskbyggda och italienskregistrerade tyska flygbåtar av typen Dornier Wal som användes.
Landskommunen ombildades 1936 till Slite köping som utökades 1952.
I hamnen finns även ett monument över de baltiska flyktingarna som flydda sina hemländer under andra världskriget.
Slite har varit hemort för ett antal rederier. Mest framträdande har varit familjen Myrsten, som i flera generationer bedrivit sjöfart på alla världens hav. Det började med Johan Niklas Myrsten 1867 köpte in sig i ett mindre segelfartyg. Det följdes av flera seglare, den ena större än den andra fram till 1911. Sönerna Gustaf och John bildade 1910 Rederi AB Volo, som först gick in för ångfartyg, men redan 1931 satsade på Gotlands första motorfartyg, som också blev Gotlands då ojämförligt största fartyg och det första gotländska maskindrivna fartyget i atlanttrafik. Gustafs barn utvecklade rederiverksamheten vidare. Mest kända blev nog Rederi AB Slites färjor på Ålands hav där trafiken Simpnäs – Mariehamn inleddes 1959 med den lilla ombyggda lastbåten Slite. 1966 gick rederiet samman med två av sina konkurrenter och bildade marknadsföringsbolaget Viking Line. Och genomslag skulle rederiet få med den röda färg som kom att pryda Vikinglinjens färjor. Den bestämdes av syskonen Myrsten en kväll på hotellet i Sölvesborg där man på varvet hade sin första färja med namnet Apollo under byggnad för att ersätta lilla Slite. Och färjorna blev sedan bara större och större. Tills det att bankkrisen kom och allt tyvärr slutade med konkurs 1993.
1953 gick den sista rälsbussen på järnvägen och sedan lades den ner. Utkonkurrerad av bussar på väg.
I slutet av 1960-talet och hela 1970-talet anlöpte Finnlines på somrarna Slite som mellanhamn på den så kallade Hansarutten från Helsingfors till Lübeck, och paketresenärer från Finland och Tyskland fick tillgång till Gotland den vägen.
1971 uppgick Slite Köping i Gotlands kommun
Från 1950- till 1990-talet låg en hemlig minstation i den gamla fästningen på Enholmen. Cirka femton meter under jord fanns tre stora containrar där ett tiotal personer arbetade, sov och förvarade förnödenheter innan stationen stängdes på 1990-talet.
Under kalla krigets dagar byggdes försvaret ut rejält med två kustartilleribatterier under ledningen av KA3. En på S:t Olofsholm men det men det tyngsta försvaret utgjordes av batteri SE1 på Asunden som var ett batteri av typen 12 cm tornautomatpjäs m/70, den modernaste och sist tillverkade batteritypen. Batteriet var ett av sex i landet och blev färdigställt 1979. Det var förlagt i ett fortifikatoriskt skyddat i bergrum i tre våningar och helt självförsörjande för att få maximal uthållighet och skydd. Batteriet lades ned 2000 och revs 2005.
2000 talet –
Cementa – idag finns här en av norra Europas största cementfabriker. Slitefabriken som har funnits i mer än 100 år producerar årligen mer än två miljoner ton cement, och är en av de största producenterna i norra Europa, råvaran kalksten bryts i närheten. Fabriken har drygt 200 anställda plus under-entreprenörer. Idag ägs fabriken av tyska HeidelbergCement AG.
Slite hamn är idag är en av de mest trafikerade hamnarna på Gotland och pga av leveranser av bränsle till och utskeppning av färdiga produkter från Cementa.
I hamnen har även Kustbevakningen på Gotland sitt bas med ett av Sveriges tre massiva kombinationsfartyg Triton.
Slite stenhuggeri är ett familjeföretag grundat 1907 med många års erfarenhet av att bryta och förädla vår kalksten till vackra produkter. Ett unikt naturmaterial som skapades för över 100 miljoner år sedan. Kalkstenen bryts i egna täkter och förädlas sedan i fabriken i hamnen i Slite. Här har sten levererats både till slott och koja.
Slite är idag en av tre serviceorter på Gotland vilket innebär att det finns betydligt mer affärsverksamhet och samhällstjänster än man skulle förvänta sig på en tätort där det bor ca 1500 personer.
Befolkningsutveckling
Vid sekelskiftet 1900 bodde omkring 700 personer i Slite. 1917–1919 uppfördes Slite cementfabrik vilken snabbt expanderade, redan 1920 hade cementfabriken omkring 240 anställda, vilket innebar en expansion för orten. Efter motgångar i slutet av 1920-talet och början av 1930-talet övertogs fabriken 1931 av Skånska cement, som genomförde kraftiga nedskärningar i personalstyrkan. I slutet av 1930-talet vände dock konjunkturen och arbetsstyrkan ökade åter. Samtidigt breddades näringslivet i Slite och fler industrier tillkom. Industrin fortsatte att växa fram till 1950-talet, då rationaliseringar gjorde att behovet av arbetskraft minskade.
Byggnader
Några av fastigheterna som i Slite klassificerats med speciellt kulturintresse är:
Hotell Slitebaden som finns framför hotellparken i Slite. Det är ett kalkstenshus från 1873 som byggdes för Kalkpatronen och riddaren Johan-Axel Bachér som ståtlig bostad kombinerat med hans varvs- och grosshandlarverksamhet. Innan Bachér kom till Slite hade han också varit den första VDn och medgrundare till ÅngfartygsAB Gotland (nuvarande Gotlandsbolaget). Några år efter Bachérs död köptes den av en annan känd Kalkpatron nämligen Ferdinand Nyström som också kom att bli central i bildandet av cementfabriken. 1923 så etablerades ett mindre stadshotell i fastigheten men den har haft en mycket brokig historia.
Kajutan byggdes som sjukhus på Asunden när kolerastationen på Enholmen under 1850-talet flyttades från Enholmen där nya fästningsverk skulle uppföras. Det är möjligt att den aldrig behövde användas för sitt ändamål. Den flyttades på 1870-talet över till Slite för att tjäna som varvsbyggnad med namnet ”Materialen”. Idag är ovanvåningen en konferens och festlokal som drivs av Slite Seglingsklubb och bottenvåningen har butiken Hamnen.
Strandridaregården / Tullhuset som är uppfört 1883 är ett välbyggt hus utan källare med tegelstomme. Exteriört finns en för Gotland ovanlig välartikulerad tegelfasadutsmyckning med skarpt skurna gesimser och modulerade fogar.
Vattentornet fungerar som ett igenkänningsmärke för orten speciellt för de som kommer från havet. Tornet är 30 meter högt och reservoaren håller 225 m³. Det uppfördes 1955 och det var den unga arkitekten Ulla Hansen Campbell som svarade för den yttre gestaltningen. Kan du se vad gestaltningen bygger på?
Slite Kyrka – Gotland må vara känd för sina medeltida kyrkor men Slite skiljer sig åt på den fronten. En av de få moderna kyrkorna på ön byggdes 1960 då Slite fick sin egen kyrka, byggd av den danske arkitekten Holger Jensen.
Evenemang
Slite marknad startade 1982 är en klassisk knallemarknad. En av de få på Gotland som är över två dagar. Den går av stapeln sista lördagen och söndagen i augusti. Den tillhör de större marknaderna på Gotland.
Sista lördagen i juli anordnas Slite Expo som är en veteranbilsträff i parken.
I december varje år anordnas en julmarknad.
Gamla foton
Vill du titta på gamla foton av Slite med omnejd kan vi rekommendera Othem-Boge Hembydsförening som har över 1300 bilder i sitt bildarkiv https://www.hembygd.se/shf/plats/386
Källor
Wikipedia
Slite som Hemmahamn – Gunnar Sillén